Tid för IT – var finns den?

Kan man begära att läkare, sjuksköterskor och andra vårdanställda ska prioritera att lägga tid på att utveckla verksamheten med stöd av IT – mitt i den dagliga stressen?

Det är ämnet för ett högintressant seminarium och debatt på Vitalis, tisdag 27 maj.

IT-stöden ska ju förenkla arbetet i vård och omsorg och därmed vinna tid. Men resultaten kanske ligger flera år fram i tiden.

För att vinna tid på sikt måste man alltså, på något sätt, hitta tid att utveckla IT-stöden idag. Mitt i det dagliga arbetet. Handlar det om ett ”moment 22”?

Vi lät frågan gå vidare till tre av debattdeltagarna: läkaren Ragnar Lindblad, forskaren Isabella Scandurra och Lena Furmark Löfgren, ordförande i SLITS, Sjukvårdens IT och Leverantörsförening.

Här är deras reflektioner.

”Visst liknar det moment 22”

– Jo, visst handlar det lite om ett moment 22.

Det säger Lena Furmark Löfgren, ordförande i SLITS, Sjukvårdens IT och Leverantörsförening.

Att hitta tid för att vinna tid är en utmaning alla kunskapsintensiva verksamheter, menar hon:

– Det är den största utmaningen för den nationella IT-strategin. Det visar inte minst erfarenheter från England.

– Samtidigt är det oerhört viktigt att utvecklingen inte bara är teknikdriven, utan skapar väl fungerande stöd för de som jobbar i vården.

Problemet är alltså inte bara svenskt.

– Men i Sverige har vi jämförelsevis bra förutsättningar. Vi har en utvecklingsintresserad vårdpersonal. Problemet är att få tid, kraft, ork.

Vill ha mer processtöd

Dagens IT-stöd inom vård och omsorg handlar mest om dokumentation och monitorering, alltså övervakning.

– Vi måste hitta mer processtödjande IT-lösningar. Hitta former där professionerna är med och utformar, inte bara teknikdriven implementation, säger hon.

– Det är nyckeln och svårt att åstadkomma, men vi kommer inte runt det.

Lena Furmark Löfgren tycker sig dock se en positiv utveckling.

– Det är roligt att vårdmänniskor allt mer är engagerade med en fot i vården och en i tekonologin/industrin. Allt fler tycker det är roligt med teknisk utveckling.

Access till vårdgolvet

Hon ser Vitalis som arenan där industrin och vårdanställda kan mötas.

– Men då är det vikigt att inte bara prata om IT i vården, eftersom många inte är intresserade av det. Utan att mer prata om hur vården kan utvecklas med hjälp av IT.

– Från SLITS sida vill vi jobba långsiktigt, nära vårdpersonalen och de fackliga företrädarna. Mycket handlar om att ”få access till vårdgolvet” och där visa smarta IT-stöd. Och att träffas i konkreta, jordnära projekt. Då ser vi ett helt annat intresse.

”Det handlar om attityder”

– Egentligen handlar det inte om brist på tid utan mer om attityder och värderingar.

Det säger Ragnar Lindblad, läkare och f d IT-chef på Danderyds sjukhus.

Han tycker sig märka en inställning bland framförallt läkarna:

– Ingen tycker det är kul med administration. Men alla tvingas arbeta med det. Många läkare älskar att kritisera IT-projekt och IT-leverantörer. I själva verket har det fungerat som en broms i IT-utvecklingen.

Ragnar Lindblad konstaterar att läkare finner tid till vetenskapliga studier, till att samla ihop underlag till en avhandling eller att driva utvecklingsprojekt inom den medicinska verksamheten.

– Visst kan man avsätta tid för IT-utveckling också. Om intresset och engagemanget finns.

Filter in eller ut?

Bristen på engagemang tar sig, enligt Ragnar Lindblad, olika uttryck.

– Jag har haft många diskussioner med läkarkollegor om den elektroniska journalens värde för patientsäkerheten. En uppfattning är att informationsmängderna i sådana blir ohanterliga. Man kräver verktyg för att filtrera fram det väsentliga.

– Jag brukar säga att det inte skulle skada med filter vid inmatningen också. Många läkare skriver fortfarande noveller med tveksamt värde.

Hans intryck av engagemanget speglas också av projektmöten kring IT-satsningar:

– Läkarsekreterarna kommer tio minuter innan mötet, stannar hela mötet och lämnar in sina hemuppgifter i rätt tid. Sjuksköterskorna kommer inrusande just när mötet börjar, är engagerade och stannar hela mötet, men glömmer ibland hemuppgifterna.

– Läkarna kommer en kvart efter mötet börjat, går ut två gånger för att sökaren piper, lämnar mötet innan det är slut och gör sina hemuppgifter först efter en eller två påminnelser.

Hans intryck får stöd av en rapport från IT-Universitetet.

– Den visar att läkarsekreterarna är mest nöjda med projektresultaten, därefter sjuksköterskor och läkarna är minst nöjda.

Vill förändra modellen

För att komma åt attityderna vill Ragnar Lindblad lägga om projektmodellen.

– När väl system är i drift visar läkarna ofta engagemang och kommer med synpunkter. Men då är ju projektet slut, pengarna är slut och leverantören har lämnat uppdraget.

– Därför tror jag det är smart att, från projektets sida, tidigt släppa ut en version 1.0 för att få in reaktioner från olika personalgrupper, inte minst läkarna. Då skulle man se till att ha kvar projekttid och pengar för att kunna utveckla version 2.0, som fler skulle vara nöjda med. 

”Man ska få IT-stöd, inte bli IT-störd”

– Alla måste förstå att IT inte är målet, utan ett sätt att skapa en bättre vardag. Målet får aldrig vara ett IT-system, utan en förbättrad verksamhet.

Det menar Isabella Scandurra, medicinsk informatiker och forskare vid Centrum för eHälsa, Uppsala Universitet.

Eftersom det är i den dagliga vården och omsorgen man ska se resultaten är det viktigt, enligt henne, att lägga fokus på lägsta nivå.

– För att få vårdpersonalen med i utvecklingen är det viktigt att göra klart att IT är ett medel för att åstadkomma en bättre verksamhet. Man ska få ett IT-stöd, inte bli IT-störd i sitt dagliga arbete.

Är systemen användbara?

Isabella Scandurra sysslar med användarcentrerad systemutveckling/design. Bl a med en metod som stöttar vårdprocessen och det nära arbetet med patienten.

– Det handlar om att utveckla IT-system för samverkande grupper inom vård och omsorg. Och om att utvärdera att systemen verkligen är användbara.

Hon konstaterar att det byggts många IT-system i vården som inte gett förväntad effekt. Just på grund av att beställaren varit skild från användaren.

– Det är inte bra. IT-utvecklarna från industrin har samma dilemma: de vet inte vem de gör jobbet för.

Hon menar att multidisciplinära tematiska seminarier är ett sätt att nå resultat.

– Då utgår man från olika teman: organisation, samverkan, etc. Nyckelfrågan är: Hur kan vår verksamhet förbättras. Det handlar inte så mycket om IT i början, det kommer in på slutet: vad vi kan använda IT till och hur.

Det kan gå vidare i projekt där systemutvecklare och vårdpersonal samverkar.

– Vi, som har insikt i båda lägren, fungerar då som en brygga, säger hon.

Framgångsrikt exempel

Hon tar som exempel ett projekt inom äldreomsorgen, hemtjänst och hemsjukvård i Hudiksvalls kommun och landstinget i Gävleborg. Olika personalgrupper, anställda i både kommun och landsting, deltog.

– Det ledde fram till ett IT-verktyg där informationen integrerades från respektive huvudmans journalsystem och sammanställdes i olika vyer och med relevant information till respektive profession, berättar Isabella.

– Man kunde också dokumentera ute i fält och journalinformationen som lagrades var åtkomlig även i det stationära systemet. Resultatet blev en ökad transparens i flödet. Det blev tydligare för personalen vad som gjorts.

Med andra ord: en användbar lösning, som togs fram i samverkan.

Fler artiklar »