Ny dikteringsmetod ger stora besparingar
Tal blir text direkt
Jan Albo med sin hund.
Men metoden att föra in patientuppgifterna är fortfarande primitiv – trots att läkaren, med ny teknologi, kan diktera in direkt i journalen.
– Det finns enorma tidsvinster att göra, säger neurologen Jaan Albo.
De allra flesta läkare, inom primärvård och på sjukhus, använder sig av den gamla inläsningsmetoden via band eller ljudfil. En läkarsekreterare för in anteckningarna i respektive patientjournal, där de sedan ska signeras av läkaren.
En omständlig process – det är inte ovanligt att det tar flera dagar eller t o m veckor innan den digitala journalen kompletterats med de nya uppgifterna.
Men det finns en ny metod som ca 200 svenska läkare använder sig av. Den innebär att läkaren själv läser in patientuppgifterna, talet omvandlas till text i journalen.
Snabbare vårdprocess
Jaan Albo, som driver en privat neurologmottagning i Vällingby, var en av de första som övergick till det nya systemet. Idag har han fem års erfarenhet.
– Mina erfarenheter är mycket goda. Jag tjänar tid, hela vårdprocessen snabbas upp och patientsäkerheten förbättras, säger han.
Han använder det digitala dikteringssystemet MedSpeech, utvecklat av Euromed Networks, med en medicinsk taligenkänning som bygger på Philips produkt SpeechMagic. Produkten visas på Vitalis av Carl Lamm.
Jaan Albo framhåller i första hand den stora tidsvinsten:
– Allt blir klart på en gång! Dessutom är det en mental vinst. Jag behöver inte ha dåligt samvete för att journalanteckningar och remisser inte skrivits ut. När nästa patient kommer in i rummet är alla handlingar om den förra patienten utförda och utskrivna.
Kräver koncentration
Han upplever att själva inläsningen förändrats en del med den nya tekniken.
– Tidigare kunde man säga: ”nej, stryk sista meningen. Vi skriver så här istället…”. Det fungerar förstås inte nu. Man måste vara mer disciplinerad i inläsningsskedet.
– Men det är också en fördel att uttrycka sig koncentrerat. Man ser texten växa fram på dataskärmen i samma takt som man talar. Blir det fel är det bara att ändra på en gång.
Att förlita sig på dikteringssystemet kan vara farligt.
– Systemet är ju inte smart, det tolkar ingenting, utan är enbart ljudigenkännande, konstaterar Jaan Albo. Detta ställer högre krav på att läkaren redigerar sin egen text.
Han ger ett humoristiskt exempel:
– Som neurolog brukar jag se hur patienten rör sig. En vanlig iakttagelse är om patienten måste ta stöd mot karmarna när han reser sig ur en stol. Då råkade det stå i en journalanteckning: ”Patienten kommer upp med hjälp av tarmarna”.
– Systemet hade alltså uppfattat ett k som ett t. Eftersom inget ord är felstavat reagerar inte programmet, utan det är jag själv som läkare som måste korrigera.
Vinster för patienten
Utöver journalanteckningar läser han in remisser medan han har patienten framför sig. Utskriften blir klar direkt och patienten får den med sig.
– Samma sak med intyg av olika slag. Patienten hör vad jag säger och kan reagera direkt om jag missförstått något. Och så får han eller hon med sig pappret i handen.
– Det är förstås en stor vinst för patienten, som t ex snabbare kan få ut sin ersättning från Försäkringskassan.
Hela vårdkedjan snabbas upp, enligt Albo:
– Om en allmänläkare skickat en patient till mig, så får patienten vid behov med sig mitt remissvar direkt efter undersökningen. Då kan patienten söka upp sin ordinarie läkare direkt, istället för att kanske behöva vänta på utlåtandet i flera dagar.
Han upplever också en stor fördel då han förskriver nya läkemedel till en patient.
– Det är inte lätt att komma ihåg alla instruktioner kring hur man ska ta medicinen, särskilt inte om man är gammal. Nu läser jag in en sammanfattning medan patienten sitter framför mig och allt är aktuellt, berättar Albo.
– Patienten får med sig sammanfattningen hem. De är jättenöjda. ”Jag mindes inte hur jag skulle börja doseringen, men så läste jag på lappen och då förstod jag”. Det ökar säkerheten väsentligt.
Läkarens ansvar skärps
Just säkerhetsaspekten är intressant. Läkaren ska enligt lag signera sin journalföring, men samlas anteckningarna på hög innan de förs in i journalen blir det förstås svårt att komma ihåg detaljer. Viktiga detaljer.
– Min uppfattning är att signeringen inte fungerar som tänkt. När jag jobbade på sjukhus signerade man kanske 20–30 journaler åt gången. Man skrev under bredvid anteckningen utan att egentligen komma ihåg om det t ex var höger eller vänster sida, säger Albo.
– Man litar på att sekereteraren uppfattat rätt, vilket säkert sker i 99,9 procent av alla fall. Inte tusan kollar man om det blivit fel.
Med den nya metoden för läkaren in anteckningarna och signerar medan han eller hon har patientens fall klart i minnet.
– En stor skillnad. Det skärper läkarens ansvar för att det faktiskt står rätt i journalen.
Besparingar för sjukhus
Inom sjukhusvården finns också en betydande ekonomisk aspekt. Förutom den administrativa besparingspotentialen kan de direkta vårdkostnaderna minskas genom att patienter kan skrivas ut snabbare.
I väntan på att remissvar från lab, en konsult eller röntgen ska föras in i journalen kan det hända att en sjukhuspatient får ligga kvar en eller två nätter i onödan.
– Om vi tänker oss att en patient ligger kvar i onödan över natten, t ex i väntan på ett konsultsvar blir de ekonomiska konsekvenserna, totalt sett, enorma. Lika enorma som de möjliga besparingarna, konstaterar Albo.