Sören Olofsson

Sören Olofsson om patientrörlighetsdirektivet:

”Jag är inte orolig”

Inom något år kan patienter röra sig fritt över gränserna inom EU.

Hot eller möjlighet?

– Definitivt möjlighet. Men inte utan problem, säger Sören Olofsson, regiondirektör i Skåne.

Som landets sydligaste region, tillika en av de största, är Skåne särskilt utsatt – eller, om man så vill, särskilt gynnad – den dag EU:s patientrörlighetsdirektiv träder i kraft.

Utsatt eller gynnad? Ja, hur skulle idealscenariot se ut om regiondirektören själv får skissa det?

– Ja, det är inte så lätt att veta, funderar Sören Olofsson.

– Vi vet ju till exempel ännu inte hur clearingen ska gå till, vilka villkor som ska gälla. Vem ska till exempel betala patientens resa?

Skulle den kostnaden hamna på regionen blir finansieringen ett stort problem om många skåningar får för sig att söka vård på kontinenten.

Nya patientströmmar

Å andra sidan: om danskar, tyskar och andra européer söker vård i Skåne flyter det in pengar och skapas arbetstillfällen. Samtidigt riskerar kösituationen att förvärras: svenskar som vill ha vård på hemmaplan kan få stå tillbaka för utländska patienter.

– När det gäller behandling av vanliga sjukdomar har jag svårt att föreställa mig stora patientströmmar över nationsgränserna. Även om vi i södra Skåne ser att det sker i ökad utsträckning, som en effekt av trafiken över Öresundsbron.

– Det är klart: misslyckas vi skapa förtroende för sjukvården så ökar risken. Men jag är inte speciellt orolig.

När det gäller högt specialiserad vård och diagnostik ser bilden annorlunda ut.

– Där tror jag absolut att rörligheten ökar, säger Olofsson.

– Vår samordnade satsning på universitetssjukhusen i Lund och Malmö har onekligen stärkt sjukhusens internationella konkurrensförmåga. Vilket förstås kan leda till fler utländska patienter på sikt.

Behoven kartläggs

I grunden ser han det som en stimulerande utveckling.

– Vad vi nu behöver göra är att kartlägga behoven av en ökad vårdexport – det vill säga vård av utländska patienter här i Sverige. Vilken efterfrågan finns?

Motsvarande analys måste göras av vårdimporten – alltså svenskar som är beredda att söka vård utomlands. Oavsett utfallet är Sören Olofssons inställning klar:

– I grunden tror jag det är bra med ett ökat internationellt utbyte, säger han.

Men om skåningar börjar åka till Hamburg eller Paris för höftledsoperationer?

– Tja, valmöjligheten finns ju förvisso om direktivet införs. Skulle det bli så måste vi kanske lägga ner motsvarande verksamhet i t ex Hässleholm.

Men Olofsson vill hellre fokusera möjligheterna än hoten.

– Vi ska inte stänga oss bakom gränser. Istället gäller det att vässa sig. Att marknadstrycket ökar tror jag alla mår väl av.  Det gäller se till att våra patienter blir nöjda med den vård som erbjuds.

Ökat samarbete över sundet

Nu är gränslös vård ingen nyhet i Skåne, där banden knyts allt starkare med Köpenhamn och Själland.

– Vi blir mer och mer beroende av varandra i och med att pendlingen över bron ökar. Alltfler bor i ett land och jobbar eller studerar i ett annat, konstaterar Sören Olofsson.

– I själva verket tar Öresundsregionen, med 3,6 miljoner invånare, mer och mer formen av en sammanhållen sjukvårdsregion. Vi har också ett ökat forskningssamarbete och gemensamma forskningsplattformar.

Men han ser också risker med ökad patientrörlighet: främst att den kan gå ut över dem som inte kan röra på sig.

– Vi får inte glömma de gamla, de multisjuka, de psykiskt sjuka, de som behöver vård i livets slutskede. Satsningar på vårdexport måste hela tiden ställas i relation till dessa intressen, fastslår han.

– Vad ska prioriteras? Det blir en utmaning.

Svåra gränsdragningar

Ett annat delikat och svårlöst problem gäller vilka behandlingar och terapiformer ska finansieras med offentliga medel. Om patienter rör sig fritt över gränserna kan kraven på att gemensamt acceptera och finansiera olika vårdformer öka.

Sören Olofsson pekar på cancerområdet som särskilt problematiskt.

– Det finns 200 kända cancerformer. Och mängder av genuppsättningar och tumörvariationer. Det utvecklas hela tiden nya kurer, terapier och läkemedel.

Han tar ett exempel: i Tyskland har man kommit på en ny kostbar metod, som inte är evidensbaserad. Av 100 sjuka kanske en eller två blir friska.

– Vi vet att svårt sjuka cancerpatienter griper efter halmstrån, konstaterar Olofsson.

– Ska vi offentligt betala sådan behandling? Om ett land accepterar terapin, måste de andra följa efter? Var ska man dra gränsen? Här sätts direktivet på svåra prov.

Å andra sidan ser han, tack vare direktivet, nya möjligheter till gemensam finansiering av internationella centra för avancerad vård och diagnostik.

– Varje land klarar inte de omfattande investeringar i dyrbar teknik som krävs, t ex för vissa smala cancerrelaterade terapiområden. Har man hela EU som upptagningsområde öppnar sig helt nya möjligheter.

Påskyndar IT-behovet

Antas patientrörlighetsdirektivet redan hösten 2009 påskyndas också behovet av fungerande IT-lösningar, tror Sören Olofsson. Han konstaterar att det ser väldigt olika ut i EU:s 27 medlemsländer. Vissa jobbar fortfarande med pappersjournaler.

– Det är inget problem i enstaka fall. Ska t ex en patient från Ungern opereras på Lunds lasarett så löser vi det med vanlig postgång.

– Men ökar patientströmmarna, handlar det plötsligt om flera hundra i veckan, så ökar kraven på digital hantering av patientinformation, läkemedelslistor och recept.

Han betonar att den gränslösa sjukvård kommer att kräva utbyggda e-tjänster.

– Inte minst för att ge vårdgivare möjlighet att profilera sig och informera om sin verksamhet. Och för att göra medborgarna medvetna om sina rättigheter och vilka alternativ som finns, så att de kan göra självständiga val.

Om inte lagstiftningen går hand i hand med utveckling och samordning av de nödvändiga e-tjänsterna…ja, då kan det bli riktigt svårlöst.

– Vi ser bara här i Sverige problemen med den nationella IT-handlingsplanen som jag var med och satte igång för två år sedan, säger Sören Olofsson.

– Vi sliter fortfarande med att ensa IT-infrastrukturer. Även inom regioner och landsting. De tekniska förutsättningarna finns. Men kostar mycket – och det är många olika viljor.

Samtidigt befarar han att den globala lågkonjunkturen riskerar avmatta investeringsviljan för många år framåt.

– Välinformerade patienter kommer alltid att kunna utnyttja de nya möjligheterna. Men utan väl fungerande e-tjänster riskerar vi att skapa mer problem än vi löser.