Veckobrev från ostindiefararen Götheborg

Veckobrev från medicinska teamet ombord på ostindiefararen Götheborg

Ostindiefararens webbplats www.soic.se

Medicinsk Rapport
Vecka 45

Tao hua dao

Sedan en vecka tillbaks ligger vi i torrdocka på ett litet varv här på ön. Vi gick för motor från Shenjiamen wharf på Zhoushan hit till Tao hua dao eskorterade av en djonk.
Dockningen var en upplevelse utöver det vanliga. En bogserbåt gick upp jämsides med oss och, utan att någon ombord förstod något, så klättrade det ombord ett tiotal kinesiska varvsarbetare via kanonportarna! Sedan sprang de upp på däck och började skrika på kinesiska och rycka i tampar och trossar. Förmännen skrek till männen ombord samtidigt som de pratade i kommunikationsradio med land och bogserbåten. Tyvärr missade man dockan och vi fick väl intim kontakt med kajen. Alla skrek till varandra och samtidigt började en välkomstgrupp i land, givetvis i traditionella dräkter, drakar, cymbaler och trummor att högljutt lägga sig i det övriga oväsendet. Som om dessa aktiviteter inte skapade tillräckligt kaos så började nu djonken akter om oss skjuta fyrverkeri vilket omedelbart resulterade i att ytterligare fyrverkeri och smällare sköts från dockan!! Det var nu fullkomligt omöjligt att kommunicera ombord utan att skrika till varandra på armlängds avstånd – hur kineserna lyckades kommunicera med sina kollegor iland är något vi alla ombord härför till orientalisk mysticism…
Att vi så trots detta lyckades manövrera in i dockan måste betraktas som en prestation!

Under veckan som varit har besättningen inrättat sig i en rutin som innebär att frukost intas på hotellet ca 06.30 och sedan transport ned till skeppet ca 2 kilometer bort. Uppställning ombord 07.00 och sedan påbörjas dagens arbetet. Nästan allt arbete ombord utförs av eleverna och den fasta besättningen. Endast ett fåtal kinesiska varvsarbetare hjälper till. Vid lunch åter igen transport med buss i omgångar tillbaks till hotellet. Eftermiddagens arbete slutar så 17.00.

Ön Tao hua dao ligger ca 20 minuter med snabbgående färja från Zhoushan. Skärgården är oerhört vacker med höga trädbevuxna öar och jag har tagit tillfället i akt och turistat en del. Denna del av Kina är ett mycket uppskattat turist-, och rekreationsområde för kineserna själva och här finns verkligen potential även för internationell turism. Dock har det inte hittills varit många västerlänningar här så vi väcker en hel del uppmärksamhet vart vi än kommer.

Medicinskt så har även denna vecka varit lugn. När vi anlände fick jag i uppdrag av Överstyrman Ulf att inventera de lokala sjukvårdsresurserna eftersom varvsarbetet ju inte är helt riskfritt. Vi överenskom att efter inventering lägga upp en strategi i händelse av allvarlig olycka.  Inga-Lill och jag ordnade därför med ett besök på det lokala sjukhuset. Högste ansvarige för sjukvården på ön var värd. Vid sjukhuset träffade vi chefläkaren som sedan visade oss runt. Sjukhuset var 50 år gammalt men avseende utrustning verkade det vara äldre. Jag föreställer mig att sjukhus i Sverige på 20-, eller 30-talet såg ut på det här viset. Man har ca 40 polikliniska patienter dagligen och tillgång till 20 bäddar. Sängar och övrig utrustning såg riktigt gammal och sliten ut. En liten operationssal fanns det dock men jag såg ingen anestesiutrustning eller annan senare teknik. Jag fick besked om att ett tiotal operationer utfördes per år men att man endast kunde utföra mindre sådana. Trots upprepade frågor fick jag aldrig något svar vilken typ av operationer man utförde. Det fanns inga kirurger utan operationerna utfördes av chefläkaren som var medicinare.
En respirator lyckades vi så småningom nosa reda på inne i ett rum som betecknades intensivvårdsavdelningen. Detta rum var dock ett helt vanligt rum med en gammal övervakningsmonitor och en respirator under var sitt tyg överdrag. Respiratorn var av obestämd ålder (50-tal, 60-tal?) och av en typ jag aldrig sett.
Efter detta ytterst intressanta besök bestämde vi oss för att utgå ifrån att olycksfall skall handläggas i sjukhytten ombord tills en evakuering är möjlig. Jag visste att allvarliga sjukdomsfall bland lokalbefolkningen evakuerades med båt in till Shenjiamen där det finns ett något större sjukhus. Efter diskussion med våra kinesiska tolkar lyckades jag utverka via den tidigare nämnda högsta ansvariga tjänstemannen (=kvinnan) att vi har tillgång till båt dygnet runt och att man också vid behov kan ordna med helikopter evakuering.

Under veckan som gått har vi också utnyttjat tiden till att inventera läkemedel och övrig medicinsk utrustning. Under det två månader långa stoppet i Shanghai har det uppenbarligen varit en hel del spring i sjukhytten och det märktes på ordningen på både utrustning och läkemedel.

Som tidigare nämnts är sjukhytten i stort behov av grundlig rengöring, förutom inventeringen som nu är gjord.
Skurtrasa och vatten med grovrent i är arbetsverktygen när det ska bli rent och fint. Därefter sprit!! Detta vackra skepp har ju som sagt varit ute och seglat på dom stora haven under ett år nu.
Det känns för mej, angeläget att skapa en miljö (nästan) som innan fören styrdes mot Kina, vi är på väg hem nu!
El ledningar som är dragna i taket, väl ordnade men ej inbygda och skyddade mot allt damm som finns, vare sej man vill eller inte, ska nu kläs in med nytt tyg. Detta gjorde jag innan av gång från Göteborg och det har visat sej fungera väldigt väl.
Dessutom behöver den fasta kojen, för eventuella sjuklingar målas. Det är en del bruna ränder efter vatten som har läckt in ibland, inga mängder som tur är.
Jag måste berätta om dagens tyg köp innan jag angriper elledningarna med hjälp av Lars.
Svart kraftigt bomullstyg med en blank yta blev mitt köp.
 Nöjd tittar jag mej nyfiket omkring i affären (handlar givetvis på ön),  där på en köpmansdisk ligger en gammal kinesisk träram! Jag frågar med kroppsspråket om jag kan få köpa den?
Ägaren tar fram en ny som ser väldigt ”plastig” ut, jag skakar frenetiskt på huvudet och pekar på den gamla använda, till min förtjusning ger han mej ett stort leende och nickar! 15 kronor fattigare går jag därifrån för att åka livsfarlig trehjulig mopedtaxi (utan hjälm) tillbaka till skeppet och gripa mej ann sjukhytten.

I övrigt är det bara för mej att instämma med Lars om hälsoläget och sjukvården, ombord och iland.
Avslutningsvis är det utflykt som är värd att nämnas. Det finns ett berg med hög klippavsats här på ön, syns på avstånd var man än befinner sej.
Detta blev utflykten en eftermiddag. Med taxi till foten av berget och sedan promenerande uppför trappor och små stigar, passeras ett tempel och ett kloster. Fantastisk utsikt när man väl står nedanför klipp avsatsen.
Sagt och gjort, efter diskuterande bestämmer Lars och jag att fortsätta ända upp till topp. Lars muttrar lite om att man kan få hjärtinfarkt (det är trångt och brant), jag ler inom bords och säjer högt, jaha då får jag väl släpa dej tillbaka!
När vi väl är uppe är det värt alla besvär, underbar utsikt över stora delar av ön och skärgården. Snålblåsten viner och nöjda vänder vi tillbaka till byn.

Söndag den 29 oktober 2006
Lars Schagerlind,
Fartygsläkare, Ostindiefararen Götheborg
Inga-Lill Wester sjuksköterska
För ankar utanför Zhoushan

Medicinsk Rapport
Vecka 45

Zhoushan

Efter 4 dagar till ankar utanför Zhoushan så fick vi då äntligen gå in mot hamn. Det var en imponerande syn där vi gick för motor åtföljda av fyra utsmyckade djonker. När vi löpte in mot kajen stod tiotusentals människor utmed hamnen och välkomnade oss.
Vi sköt salut från styrbords kanoner och därefter babords. Djonken strax akter om oss sköt ett imponerande fyrverkeri. 
Vid vår förtöjningsplats var röda mattan utlagd och ett podium för speciella gäster och makthavare uppställt. Kapten, Maskinchefen och Överstyrman bjöds upp till podiet och sedan startade karnevalståget. Det var en fantastisk förevisning av olika traditionella kinesiska dräkter och danser. Ett öronbedövande oväsen från alla trummor och cymbaler som överröstades endast knappt av en kvinnlig och manlig konferencier som på kinesiska och engelska förklarade de olika ekipagen.
Efter sista ekipaget passerat så vidtog bjudning ombord för speciellt inbjudna gäster. Rundvisning av skeppet för de som så önskade, vilket verkade tilltala de flesta.
Efter lunch så kunde vi så checka in på vårt hotell som låg på andra sidan gatan från skeppet. Bra hotell. Trots att jag inte varit så många dagar ombord kändes det ändå skönt att kunna sträcka ut sig i en skön, rymlig säng. Kojen i hytten kan knappast kategoriseras som rymlig… .
På kvällen var vi inbjudna till en teater för en välkomstföreställning. Det var en helt absurd upplevelse att komma ut från hotellet för att kliva på bussarna och upptäcka att det står en stor folksamling omkring oss och upphetsat pekar och fotograferar oss.

Dagen därpå var vi inbjudna till en maritim högskola. Vårt mottagande vid ankomsten kommer jag inte att glömma under resten av mitt liv!
Över 150-200 studenter i uniform möter oss i givakt på två rader. Vi tas emot av skolans chefer som bär oklanderliga vita uniformer. Vi förs mellan studenterna och vidare genom skolområdet och till en idrottsplats. Här förs vi upp på ett gigantiskt vitt podium (givetvis med röd matta utlagd). Sedan står vi på rad uppe på podiet som om vi vore sovjetiska ledare under ett 1:a maj firande på den gamla goda tiden  allt medan studenter i paraduniform gör exercis till högljudd marschmusik som strömmar ut ur högtalarna. Exercisen är perfekt in i minsta detalj. Kinesiska och Svenska flaggan hissas till respektive lands nationalsång och flaggan når toppen precis när musiken slutar – det var uppenbarligen inte första gången de gjorde denna manöver!
Besöket fortsätter i samma stil i en välfylld aula med föreläsning av vår kapten och fantastiska uppträdande av unga kvinnor i traditionella kinesiska dräkter. Besöket avslutas med middag. Hela besöket följs av flera TV-team och tidningsfotografer. Vi blir intervjuade och fotograferade. Vi skriver autografer på löpande band. Jag får till och med skriva min autograf på några studenters kläder!
Samma tema när vi dagen därpå besöker ett nybyggt bostadsområde i utkanten av staden. Fullt av fotografer och TV-team och intervjuer… och autografer.
Vi behandlas som celebriteter,  rock-, eller filmstjärnor! Vi får skriva autografer vart vi än går! Minst sagt något annorlunda än vardagen på SU!
Sammanfattningsvis har det varit några fantastiska och omtumlande dagar. Att se sig själv på kinesisk TV som en av kvällen höjdpunkter är en underlig upplevelse.

I går kväll var det avskedsföreställning på en teater med en, återigen, fantastisk show. Delar av besättningen bidrog med att dansa folkdans och spela nyckelharpa och fiol. De blev livfullt uppbackade av övriga besättningen i publiken!

Medicinskt har det varit några ytterst lugna dagar. Endast några smärre småkrämpor. 

Allt som i detalj är berättat av Lars är en delad upplevelse som jag bara kan skriva under på, med på betoning underbart mottagande och mitt i allt detta ståhej ett varmt lugn och en visad äkta glädje från våra värdar i denna kinesiska provins. Jag har även deltagit vid mottagandet i Kanton och Shanghai och måste med en titt i backspegeln ge denna ”lilla ” stads ca 400 000 innevånare en stor favör för deras pompa och ståt.
Jag ska försöka att beskriva en upplevelse som för alltid är gömt i mitt hjärta, och som ger en känsla av värme i detta oändliga land.
Mitt jobb i byssan var slut för dagen, några små förfrågningar om små krämpor besvarade och klockan är lunchtid. Med mätta magar och bra skor på fötterna beger Lars och jag oss ut på en vandring i staden. Vi kommer till en smal gränd som jag av nyfikenhet, som vanligt, vill gå en tur i.
 Sagt och gjort vi börjar trava uppför trappor, inser dock så småningom att vi är på väldigt privat mark, vi möter en gammal man som med ett stort leende tittar på oss och pekar uppåt i trapporna. Vi förstår att han vill att vi ska följa honom vilket vi naturligt vis gör. Det visar sej att vi är inbjudna på besök i hans hem!!
Där är ytterligare en gammal man och kvinna med två barn, åtta och nio år gamla får vi reda på med hjälp av ”teckenspråket”.
Vi bjuds på en förvuxen grape / apelsin som smakar underbart dessutom serveras te´ som till vår förvåning har en smak av ingenting. Det är bara Lars och jag som äter frukten och dricker te, värdparet tittar och ler hela tiden. Jag får en känsla av att dessa gästfria människor är oerhört stolta över att få ha´ oss som gäster. Vi är naturligtvis stolta som har fått möjlighet att komma så nära ett Kinesiskt hem.
Det sitter en stor karta på väggen i deras ”kök” som Lars visar med finger var Sverige ligger och hur vi har seglat för att komma till Kina även hur vår resa hem blir.
Jag noterar att ett sätt att isolera, är med tidningspapper, bland annat runt en modern spisfläkt!
Efter fotografering och mer så tackar vi för oss och med följe av dessa människor går vi till båten, innan vi säjer adjö så blir vi naturligtvis fotograferade med skeppet som bakgrund.
Just i skrivandets stund har vi dockat i torrdocka på en ”grann ö” och här kommer vi att ligga i två veckor, strömmen på skeppet kommer att vara avstängt under denna tid. Ert utsända team kommer att höra av sej så fort vi har möjlighet!

Medicinsk Rapport
V. 35
Ankomst till Shanghai

Oj, vilken fantastisk seglats! Efter att till en början tvingats gå en del för motor har vi under resterande del av resan fått njuta av underbar segling i lagom vind och vänlig sjö, till och med våra sjösjuka kineser tillfrisknade så småningom. Det har varit olidligt varmt och fuktigt ombord, och att sova uppe på däck har varit ett måste, gärna i en hängkoj under en stjärnklar natthimmel. Förutom att ha blivit uppvaktade av ett antal stim nyfikna flasknosdelfiner har vi blivit besökta av mängder av närgångna fartyg på vår väg upp mot Shanghai, en Ostindiefarare med seglen uppe måste tydligen vara en imponerande syn!
     Mina medicinska åtaganden har bland annat bestått i omhändertagande av ett antal brännskador, samtliga uppkomna i byssan varav den värsta av 2:a graden och knappt handflatestor (Jelonet och omläggning), suturering av djup sårskada i tummen, bandagering av stukad vrist samt behandling av ett flertal värmeutslag. Vidare upprepade bedömningar av en av de äldre besättningsmedlemmarna med svårartad halsinfektion som dessutom slutat kissa under pågående Diklofenak-behandling (ett ökänt rävgift för njurarna). Successiv förbättring efter utsättning av detta preparat, både vad gäller halsen och vattenkastningen. Den medicinska utbildningen ombord har fortgått genom att Syster Inga-Lill har lärt ut basal HLR samt hur man sätter Venflon, varpå jag bidragit med en liten föreläsning om sjösjuka samt haft en sutureringskurs för styrmännen ombord.
     Ankomsten till Shanghai var dramatisk och omtumlande på många sätt. Vi markerade vårt anländande med åtta skotts kanonsalut och Shanghai stad besvarade med lika många fyrverkeripjäser . Kronprinsessan Victoria, Prins Carl Philip och Sveriges ambassadör med pressuppbåd embarkerade skeppet och följde med sista biten till vår kajplats mitt i stadens centrum. Då sa vädergudarna ifrån. Världens åskväder med blixtar, störtskurar och snålblåst slog plötsligt till och överraskade oss alla. Kungabarnen skrattade dock mest emedan de brottades med diverse regnskydd (se ovan). Väl i hamn besvarade vi en fantastisk välkomstceremoni med att sjunga shantis på scen, uppskattat tror vi (?). Nu är det Shanghai by night som gäller och därefter överlämnade av stafettpinnen till näste fartygsläkare. Lars, du har en spännande tid framför dig!

Onsdagen den 30 augusti 2006
Henrik Bergquist,
Fartygsläkare, Ostindiefararen Götheborg

Medicinsk rapport
Vecka 34

Axelluxation i riggen!

Efter att ha lämnat vår förtöjningsplats i Kantons centrum gick vi för motor nerför Pärlfloden. Riggen var sedan tidigare sänkt, detta för att vi skulle klara av att gå under diverse kraftkablar och broar och som minst hade vi bara någon meters marginal (!). Ny förtöjningsplats blev i Huangpo efter några timmars gång, detta för att vi åter skulle kunna höja riggen inför den fortsatta seglatsen.
     Jag hade haft en relativt lugn förmiddag när riggmästare Björn kommer inrusande i mässen: ”Det är en jungman som har fått axeln ur led uppe i riggen! Du måste klättra upp!”. Jag hade dessvärre inte hunnit få min riggträning ännu, men nöden har som bekant ingen lag. Efter att ha fått på mig en säkerhetssele klättrade jag upp efter Björn och 18 m längre upp satt denne jungman på en liten avsats och hade rejält ont och kunde inte röra på vänster arm. Jag bedömde att det skulle vara näst intill omöjligt att få undersöka och reponera axeln på plats och istället firade vi ner jungmannen med en särskild nödvinsch. Jag kunde sedermera reponera axeln i vår sjukhytt under morfin- och stesolidrus. Efter diverse kontakter med SOS International ordnade jag med efterföljande röntgenkontroll på ett närliggande sjukhus (fanns dock ingen radiolog, fick bedöma bilderna själv). Hann aldrig känna av min svindel.
     Sjukdomspanoramat i ö har bestått av förkylningar, enstaka magsjuka, en buksmärta (tolkat som magkatarr), en bröstsmärta (tolkat som muskelbetingat), en ring som fastnat på ett finger (ringen fick klippas upp), skräp i ögat (vändning av ögonlock och renspolning) samt en ordentlig sårskada i handen efter arbete i byssan (inga sen- eller nervskador, suturering). Jag har också hunnit utbilda en medicine kandidat i hur man utför ett ÖronNäsHals-status.
     Avskedsceremonin i Kanton var minst sagt imponerande med sång- och dansnummer, tal av diverse uppsatta personer och gång på röd matta. Allt detta förevigat genom direktsändning i kinesisk rikstäckande TV. Tydligen var jag dessutom med i ett kinesiskt matlagnings-program ätandes dumplings och intygades hur fantastiskt goda dessa var.
Vi är nu på väg upp mellan Kina och Taiwan i lätt skumpig sjö, sjösjukan har skördat sina första offer och detta framför allt bland de 14 kineser som är med (journalister och elever). Shanghai får gärna vänta!

Tisdagen den 22 augusti 2006
Henrik Bergquist,
Fartygsläkare, Ostindiefararen Götheborg

Medicinsk Rapport
v. 33

Ankomst till Kanton (Guangzhou)

 Som Robert Sinclair så fint avslutade den senaste fartygsmedicinska rapporten med så börjar nu en ny och annan historia. Nämligen den om en för min del efterlängtad seglats med Ostindiefararen Götheborg från Kanton till Shanghai!
   Efter en lite drygt dygnslång nedflygning med ett par byten kom jag lätt mör fram till Guangzhou Airport. Att därifrån sedan ta sig till båten visade sig inte vara några större problem, det var bara att visa fram en bild på båten till den för övrigt icke-engelsktalande taxichauffören så nickade han glatt och utbrast ”Yes, Gotebolg, yes, no ploblem!”. Själva båten ligger förankrad mitt i stan i anslutning till ett stort festivalområde, och trots att jag kom fram relativt sent på kvällen var det packat med folk. Intresset för Götheborgs ankomst här är enormt! Vi som tillhör befälsdelen av besättningen är inbokade på ett närliggande hotell så länge båten är i hamn, och även detta hade taxichauffören till min stora förvåning koll på. Stora välkomstskyltar mötte mig i hotellentrén vilket kändes trevligt.
   När jag sedermera steg ombord på Ostindiefararen hälsade Kapten Peter Kaaling mig välkommen och bjöd på ett glas av den där goda konjaken som Robert skrivit om. Jag träffade Syster Inga-Lill, för stunden uppklädd i en vacker 1700-tals klänning och dansandes hambo med Överstyrman Ulf Heed till en speciellt inbjuden grupp kinesers stora förtjusning, flott! Inga-Lill och jag avslutade kvällen med att rekapitulera det smaskigaste ur medicinsk synvinkel som inträffat de senaste veckorna då det inte funnits läkare på båten att tillgå. Just detta verkar ha skapat ett uppdämt behov av läkarundersökningar, för redan de första dagarna har konsultationerna börjat droppa in. Inga allvarligheter, några förkylningar, några med magbesvär, något ilsket värmeutslag och en näskontusion. Tilläggas skall dock att Syster Inga-Lill gjort ett jättefint arbete här nere i frånvaro av doktor. Vi har hunnit gå igenom den medicinska utrustningen ombord och fyllt på och inventerat läkemedelsförrådet. Det allmänna förrådet, som jag också har på min lott att basa över, har blivit något rörigt under de sista veckorna här och en uppröjning av detta är ett måste. Får förmodligen ske under gång. Imorgon blir det genomgång av resten av skeppet och förhoppningsvis (?) en riggklättring, innan vi kastar loss och ger oss ut på böljan den blå. I can’t wait!

Tisdagen den 15 augusti 2006
Henrik Bergquist,
Fartygsläkare, Ostindiefararen Götheborg