IT-utvecklingen i Stockholms läns landsting:
Är kaos granne med Gud?
– Patientsäkerheten och användarvänligheten avgjorde valet.
Det säger Daniel Andersson, chefsarkitekt på Stockholms läns landstings IT-avdelning, som skäl till att SLL valt TakeCare, utvecklat av Profdoc, som huvudjournalsystem.
I sitt anförande på Vitalis, med den kittlande titeln ”IT-utvecklingen i Stockholms läns landsting – är kaos granne med Gud?”, rätar Daniel Andersson ut en hel del frågetecken och berättar om bakgrunden till beslutet.
– I bakvattnet av det hårt kritiserade IT-projektet Gemensam vårddokumentation (GVD) antog SLL i fjol en ny IT-strategi, konstaterar han.
Med utgångspunkt från den utarbetades ”Vård-it-plan 2008-2011”. Där fastställdes att SLL:s förvaltningar och bolag ska ha ett gemensamt huvudjournalsystem, förutsatt att det kan beslutas inom ramen för upphandlingslagstiftning.
Patientsäkerhet fokuseras
Valet föll på TakeCare, utvecklat och levererat av Profdoc, speaker partner på Vitalis.
– Det fanns flera skäl. Från verksamhetsperspektiv var valet ett led i en demokratisk process. TakeCare är ett förhållandevis populärt system, användarvänligt och valt av dagens användare, säger Daniel.
– Från ledningsnivå stod patientsäkerheten och möjligheten att dela information i fokus. TakeCare var redan det mest utbredda systemet och hanterade flest patientjournaler.
Rent tekniskt ser han både för- och nackdelar med TakeCare.
– Fördelarna är framförallt att systemet är uppbyggt kring slutanvändaren. Det har en god prestanda och ger snabba svarstider, säger han.
– Ur arkitekturperspektiv finns nackdelar men också fördelar: det har ett etablerat tjänstegränssnitt, man kan stoppa in TakeCare i en SOA-arkitektur…
Varför denna väg?
På Vitalis ger Daniel Andersson sin syn på vad som skiljer den nya ansatsen från den tidigare IT-strategin som förkunnade att information från alla journalsystem skulle samlas i en ”gemensam vårddatabas”.
– Jag tar upp frågor som: Varför har SLL beslutat att gå denna väg? Är beslutet resultatet av en demokratisk process? Vilka är argumenten bakom? Är det en vettig väg att gå för att lyckas att gå från dagens IT-kaos till ordning och reda? Eller är kaos granne med Gud?
För att besvara dessa frågor måste, i sin tur, ett antal andra frågor besvaras:
– Hur säkerställer SLL att IT ses som en del av verksamhetsutvecklingen? Hur undviker SLL att IT-verksamheten är en sidovagn till kärnverksamheten?
Daniel Andersson gör en parallell till andra som lyckats väl med sin IT-utveckling.
– Vad är gemensamt för dem? Vad kan SLL lära av dem? Varför har svenska företag lyckats så pass bra med IT i ett internationellt perspektiv? Vad kan SLL lära sig av dessa?
– Och slutligen: Vilken är den verkliga flaskhalsen för en framgångsrik IT-utveckling inom SLL idag?